Man kommer långt med en muta

På dagens promenad runt strömmen fick min falkögda make syn på ett fågelbo inuti en trädstam. Jag var naturligtvis tvungen att smyga mig fram för att kika in (och för att fotografera)!


Skärpan blev verkligen strålande - eller nåt.


Om man vet vad man tittar efter kan man faktiskt se ett suddigt fågelungehuvud på den här bilden.


Och här är Mamma eller Pappa Trädkrypare som just levererat en saftig insekt till sin unge.

Under flera veckors tid har vi hört en väldigt kraftig och vacker fågelsång på en och samma sträcka av vår promenad. Vi har flera gånger försökt hitta fågeln som sjunger så fint (det är inte bara vi som stannar upp och lyssnar när den sjunger) men vi har aldrig lyckats få syn på den. Jag har hela tiden sagt till älsklingen att "så där har jag alltid föreställt mig att näktergalen sjunger". Gissa om jag blev förvånad när jag ikväll lyssnade igenom en skiva med fågelsång och insåg att det var just en näktergal vi hört sjunga!!! De sjunger ju tydligen endast nattetid, utom just i maj månad då de ibland även sjunger dagtid. Nu återstår bara att få se den också!

Idag hade vi med oss lite bröd på vår promenad. Vi spejade längs strandkanten och fick till slut syn på Mamma And och de små ungarna. Så fort vi närmade oss la hon sig på sina ungar och såg ut att planera att ligga där till gryningen eller så. Men jag provade att slänga en brödsmula i hennes riktning och då blev det fart på henne! Plötsligt var all försiktighet glömd och både hon och ungarna kom springande. Även Pappa And, som hållit sig några meter ut i vattnet, kom upp på land och ville äta. Det var faktiskt första gången som vi sett att även Pappa And var involverad i vaktandet av ungar. Det kom en annan andhanne och ville smaka vårt bröd, men då gjorde Mamma och Pappa And gemensam sak och jagade bort honom.

Fem små söta andungar hade de fått och de var minst lika glupska som sin mamma. De for omkring som små skållade troll och var näst intill omöjliga att fånga på bild. Det var fruktansvärt dråpligt att se dem försöka svälja brödsmulor som var ungefär lika stora som halva deras huvud! *s*


Fyra suddiga andungar på rad.


Sötis!


Tänk om de kunde vara stilla ett par ögonblick!


Munnen full av mat.


Hur söta är inte deras små näbbar?!?


Det där illvita är en smula som lyses upp av kamerablixten.


På väg att kliva ut ur bild...


Här kan man jämföra med Mamma Ands kropp och se hur små de är!

Till sist, för er som inte har jättelångsam uppkoppling, en liten film där man kan se de små andungarna och Mamma And:

www.internetangel.net/film/andfamilj.avi