I början av juni blev vi vittnen till hur en stackars andfamilj blev attackerad av en lösgående hund. Kärringjäveln som hade hunden stod still och skrek åt sin hund att "komma hit", men det brydde den sig så klart inte om. Istället jagade den efter andungarna, som i sin tur sprang så fort deras små fötter kunde bära dem. Mamma And gjorde ett dödsföraktande utfall mot hunden och fick en stor reva på huvudet på kuppen. Men det räddade nog livet på andungarna för de hann kasta sig ner i Strömmen. Varesig jag eller Riddaren hann riktigt reagera. Vi stod fastfrusna och trodde liksom inte riktigt att det var sant att 1) hunden verkligen gick helt lös och 2) att kärringfan inte ens sprang efter den. Så här i efterhand önskar jag att jag sprungit fram till änder och hund och kickat den sistnämnda i Strömmen (eller åtminstone slängt undan den för den var rätt liten), men jag fann mig inte. När kärringen fått tag på hunden sa jag (extremt ilsket) åt henne att det faktiskt är lag på att hålla hundar kopplade under våren och sommaren och att det finns en anledning till att den lagen finns och så svor jag nog ett antal väl valda eder och kallade henne "jävla idiot" och liknande i rena ilskan. Hon gjorde inte en min av att höra och inte kopplade hon hunden heller. Jag tror inte ens hon hade med sig ett koppel till den hunden (hon hade två hundar varav en gick i koppel). Även från andra sidan Strömmen skrek ett par gamla tanter för allt vad tygen höll: "Koppla hunden!!!". Man kan ju bara hoppas att det var sista gången kärringen låter hunden gå lös.
Det går ofta hundar lösa i det där området (även nu när alla fåglarna har ungar) och jag har många gånger undrat hur många gånger andfamiljerna råkar illa ut. Antagligen oftare än man vill tänka på… :-/
Dagen efter andattacken gick vi rundan runt Strömmen igen för att se om vi kunde hitta den modiga andmamman och hennes ungar så att vi kunde försäkra oss om att de mådde bra. Vi hittade dem på samma ställe där attacken ägt rum och till vår glädje levde alla ungar och mamman!
Modiga Mamma And med sitt stackars fjäderlösa huvud. Hunden hade slitit bort alla fjädrar där!
En av de små söta dunisarna.
Här syns åtta av de nio ungarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar