2005-09-02

Vi ser inte längre till De Sex Galna Andungarna när vi går våra promenader. Sista gången vi såg dem var de bara fyra och jag vet inte om det beror på att två hade dött, eller om de kanske bara flyttat hemifrån före de andra. Nu ser vi inte till några änder alls som vill äta ur händerna på oss. Ja, om vi undantar Kvack då. För han är sitt gamla vanliga, blyga, jag, men kommer och tar bröd ur handen på en om man sitter lugnt och stilla på huk. Han är stor nu, min lille Kvack. Och han är väldigt svår att känna igen på håll. Det är först när han kommer fram till mig och lägger huvudet blygt på sned som jag är säker på att det är han. Benet har inget synligt ärr längre och han går lika bra som de andra nu.


Kvack tigger mat.