2006-01-21

Om nu någon trodde att jag flytt från allt vad fågelliv runt Strömmen heter efter alla larmrapporter om fågelinfluensa kan jag härmed meddela att det inte är sant. Det gås fortfarande promenader runt Strömmen - om än lite mer sporadiskt nu sedan det kommit så himla mycket snö. Det är så attans halt och tunggått ju. Men vi går ut och matar änderna lite nu och då. Ju kallare det är ute, desto hungrigare är änderna. De skriker "Mat, mat, mat!" så fort man bara saktar in lite. *s*


Här står de och trängs runt Riddaren. Innan kortet togs hade de stått och pickat ivrigt på mina kängor (!). Jag vet inte om de trodde att de var ätbara eller om det var för att fånga min uppmärksamhet?

2005-11-12

Rastplats på Himpa

Älsklingen cyklar förbi Himmelstalundsfältet på väg till och från jobbet. I flera dagar har fältet varit gråfläckigt av stora flockar med vitkindade gäss. Därför tog vi med oss kamerorna och gick dit för att fota lite.


Älsklingen smygtog kort på fågelfotografen, den busen. ;-)


Massa fåglar var det!


Såna här kort kan man ta när en hund skrämmer upp hela flocken.


*flax flax* "- En hund, en hund! Flyyyyg!!!"


På väg att landa igen.


Stilstudie mot skymningshimlen.;-)


Hoppsan! Det här var visst ingen fågel, men hällristningar finns det på Himmelstalundsfältet.

2005-09-11

Halvskabbig (de ruggar i september) andhanne tackar för maten.


Desto vackrare andhona. Jag är lite nöjd med ljuset i den här bilden.

2005-09-08

Återigen hade vi med oss lite bröd till änderna och sothönsen. Några andungar finns ju liksom inte längre, men även stora änder kan vara lite roliga att mata.


En andhanne äter direkt ur handen på älsklingen.


Tre sothöns och en brödbit.


En massa änder och fortfarande bara en brödbit.


Lite lätt kalabalik.




Möjligen en av De Sex Glupska Andungarna??

2005-09-06

Vi har inte helt slutat att ha med oss bröd på våra promenader. Den här vändan var det i o f s mest sothönsen och deras ungar vi matade.


Den som gapar över mycket kan mista hela stycket - eller nåt.


Slagsmål om en brödbit.


Så här stora är de nu, sotkycklingarna.


En and gav sig in i matstriden.


Så här ser det ut när tillräckligt många fåglar slåss om en och samma brödbit. :-D

2005-09-02

Vi ser inte längre till De Sex Galna Andungarna när vi går våra promenader. Sista gången vi såg dem var de bara fyra och jag vet inte om det beror på att två hade dött, eller om de kanske bara flyttat hemifrån före de andra. Nu ser vi inte till några änder alls som vill äta ur händerna på oss. Ja, om vi undantar Kvack då. För han är sitt gamla vanliga, blyga, jag, men kommer och tar bröd ur handen på en om man sitter lugnt och stilla på huk. Han är stor nu, min lille Kvack. Och han är väldigt svår att känna igen på håll. Det är först när han kommer fram till mig och lägger huvudet blygt på sned som jag är säker på att det är han. Benet har inget synligt ärr längre och han går lika bra som de andra nu.


Kvack tigger mat.